from the rich man's gold

tror jag lyckats tjata ut den här låten på mitt förra ställe. får ett behov av att prata med thilda men hon är hopplös med telefonen, makalöst dålig på att svara när jag faktiskt ringer. men det är okej, väldigt okej.
----------------------------------------------------

lite snygg sådär och med två av de fyra jättejättefina flickorna jag kommit att tycka så mycket om, mhm. 
rätt fint jobbat av mig egentligen.

come around



i'll never be the same

längtan efter att få stå tillräckligt nära att röra, stoppa pulserande varmt rött rinnande ur din nu öppna själ - så främmande. men min smärta avspeglar sig i din, och min önskan att få ta din och bära den som min egen förvånar den annars nästan spöktomma delen av 'alltid' i mitt överfulla huvud. bara en plats har tagits och dess ögon lyser nästan lika grått som mina, men med en ring av vackert brunt runt en kolsvart iris. bredvid världens vackraste ögon sitter nu det varmaste hjärtat. medvetenheten om att ensamheten slutat existera resulterar i en främmande glöd, beslutsamhet att inte släppa taget. att för en gångs skull stå kvar på samma ställe och stå som hinder till det onda.

jag stapplar utan dig, utan er





ni är så viktiga

belive me

"blicken ner mot marken, mot de fula svarta kängor som slitits upp med hjälp av den svarta materian till mark. irriterad rättelse, ut med foten istället för att osäkert peka inåt. inte tillräckligt med tid har gått, men osäkerheten är ersatt med vilja. som små, tysta trumslag slår fingrarna på de jeansklädda och alldeles för korta benen. lite som en evighets väntan trots dagarna inte kan räknas längre än till antalet fingrar. ändå har verkligheten fått en stabilare grund och drömmarna syns inte lika avlägsna. ord med varma toner har bytats. den flagnade färgen på naglarna ser inte lika dum ut som föregående dagar, och ett stilla nynnande lyfter människors blickar. höjda ögonbryn men påkomna med leendet i mungipan, inte förbisett av den som alltid varit den förbisedda. bredvid de fula svarta kängorna står ett par andra fula skor och dess ögon ser djupare när alla andras ser tomt. så nära som ingen annan vågar stå."

- jag har aldrig sagt eller menat det såhär. på riktigt, du vet? ändå är det .. normalt att säga det till dig, rätt liksom. 
belive me.

with our without you

jag lämnar ut mycket av mig själv här. det är mig ni får. sen att människor i min närhet råkar beröra mig, råkar dra mig i olika riktningar - det är inte deras val. därför nämns inga namn i de texter som kommer från djupet, de som vet, ja de vet helt enkelt. av orsaker kallade kärlek och tillit.
ville bara klargöra lite. hihi


who remember


minus filippa och sandra och plus goffe så gjorde vi lödde osäkert igår. inte.
men häftiga är vi och väldigt väldigt trevligt hade jag, mhm. helfina tjejer!

your psycho


helfin lissie mhm

saw it now, just a feelin' that i had

dudunk dudunk
med ögon som mött mina så många gånger tidigare, de ögonblick vi delat spelas upp som en sorglig film men alla tårar och svek har blivit bortklippta. kvar finns de gånger våra meningar delades, bytades, kompromissades till långt in på nätterna. de gånger då min mage och mina kinder värkte av skratt efter alla vardagliga saker du gjorde om till guld, de gånger vi somnade med näsorna vilande mot varandra. de gånger du kysste mig breathless. de gånger du viskade att du älskade mig.
men jag är inte densamma, står inte längre kvar där du lämnade mig. för jag minns, minns hur ont det gjorde. minns de alldeles för många tårar jag gav bort till dig. jag har tagit de steg fram jag skulle tagit för så länge sen.
jag minns oss. och det räcker, att minnas.
dudunk dud..


"som anna anka, no1 plankaaa"

egentligen skulle jag träffat hjärtevän idag, men det ville inte hans kropp så
han ligger nerbäddad med feber. suck. "inge flyyyt fan" som en smart man
eller kvinna någon gång kläckt ur sig.

men josse ska hit.
lite på tiden mhm

rakt i hjärtat, min thilda.



blubbbb

en av erik:arna i min klass, han som leker med ironi, beslöt att mörda
sitt motiv på sin visningsbild - en fisk.
när jag frågade vad han hette fick jag ett svar som jag skrattade rakt ut åt.
min humor, jag lider med er.det var så oväntat att han döpt den till fiskpinne,
kanske därför det var så kul. eller så var det helt enkelt så att min humor sucks.
fast både och kan vi säga. så det blir rättvist..


"never forget, i'll stand behind when you fall"

tills jag insåg att det visst finns en som vet precis allt. som kan lägga mina ord i sin mun utan att vi delat mer än en blick. som stjärntecknet, envis och med fötterna på jorden - bäst tillsammans med mitt, med mig. men hennes titel är inte bästa vän. för hennes ögon ser samma saker som mina, hennes tankar ligger djupare än mina djupaste. våra lögner är samtidigt vår sanning och vi äger samma djup. inte likadan bakgrund och inte likadana värderingar, men djupet är detsamma. men hon är inte min bästa vän, för hennes själ är för lik min egen trots att jag aldrig trott på att människor är menade för varandra. men här står vi, med varsin likadan själ. som de själsfränder vi egentligen alltid varit.

do you remember? never be the same after your love

som fjärde person blev jag uppkallad och fick äntligen(!) datorn. helt okej, hp får
faktiskt duga så slipper jag nalla mer på alfreds dator. hihi. lite bra faktiskt.


sober, who?


min kamera sladd är borta. jag blir ledsen. 
inte häftigt med gamla bilder när det finns ännu häftigare nya på kameran.. 

igår kom andreas och thilda in till mig ett tag innan vi drog vidare.
ville mest bara observera att det är världens finaste människor mhm. 

och idag är ingen bra dag, så nu ska jag och min ångestklump gå och
städa så det blir kväll snabbare så jag kan åka hem till min thilda.

LIKEY



dreams are not, dreams are


efter att till sist blivit dumpad -i ordets all slagmening- av någon som inte handlat rätt trots alla chanser
stod dörren öppen och släppte in all tomhet. fyllde ut och ersatte varje känsla, förutom en. det där onda.
det där onda som senare blev mer mörker. när det var i sitt esse tappade jag andan och kläder var bara
ett försök att kväva mig om satt för nära, för tätt. ingen utan samma ärrade själ kunde, kan se. en av de
finare sa att det snart skulle sluta göra ont, att skulle gå över.
där och då började hånleendena ta plats.
men det är bättre nu, bättre.

t a s m 8

genomskådade tomma ord som står nakna framför sanningen. löften om att alltid stå bakom, aldrig försvinna och bära när det blir för tungt. när mina ord blir dessa meningar är det min sanning, inte svika. men era ord? genomskådade, nakna och fega. min mamma sa en gång att hon önskade att hon kunde ta all min smärta trots att ingen kan det. skillnaden är att hon delade mitt mörker. hon hjälpte till att bära när det blev för tungt och krävde ingenting i gengäld mer än min tillit. i mitt liv idag finns det en till som hjälper till att bära, och det är inte för att det inte finns andra som vill utan för att det bara är hon som ser, allt. 
så som du ser mig hoppas jag att du känner att jag ser dig. 



when you do that rumba


det är söndag och idag finns det inga ord.

and i gotta go


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0