qsoldier

längtan efter att få stå tillräckligt nära att röra, stoppa pulserande varmt rött rinnande ur din nu öppna själ - så främmande. men min smärta avspeglar sig i din, och min önskan att få ta din och bära den som min egen förvånar den annars nästan spöktomma delen av 'alltid' i mitt överfulla huvud. bara en plats har tagits och dess ögon lyser nästan lika grått som mina, men med en ring av vackert brunt runt en kolsvart iris. bredvid världens vackraste ögon sitter nu det varmaste hjärtat. medvetenheten om att ensamheten slutat existera resulterar i en främmande glöd, beslutsamhet att inte släppa taget. att för en gångs skull stå kvar på samma ställe och stå som hinder till det onda.