qsoldier

efter att till sist blivit dumpad -i ordets all slagmening- av någon som inte handlat rätt trots alla chanser
stod dörren öppen och släppte in all tomhet. fyllde ut och ersatte varje känsla, förutom en. det där onda.
det där onda som senare blev mer mörker. när det var i sitt esse tappade jag andan och kläder var bara
ett försök att kväva mig om satt för nära, för tätt. ingen utan samma ärrade själ kunde, kan se. en av de
finare sa att det snart skulle sluta göra ont, att skulle gå över.
där och då började hånleendena ta plats.
men det är bättre nu, bättre.