qsoldier

"blicken ner mot marken, mot de fula svarta kängor som slitits upp med hjälp av den svarta materian till mark. irriterad rättelse, ut med foten istället för att osäkert peka inåt. inte tillräckligt med tid har gått, men osäkerheten är ersatt med vilja. som små, tysta trumslag slår fingrarna på de jeansklädda och alldeles för korta benen. lite som en evighets väntan trots dagarna inte kan räknas längre än till antalet fingrar. ändå har verkligheten fått en stabilare grund och drömmarna syns inte lika avlägsna. ord med varma toner har bytats. den flagnade färgen på naglarna ser inte lika dum ut som föregående dagar, och ett stilla nynnande lyfter människors blickar. höjda ögonbryn men påkomna med leendet i mungipan, inte förbisett av den som alltid varit den förbisedda. bredvid de fula svarta kängorna står ett par andra fula skor och dess ögon ser djupare när alla andras ser tomt. så nära som ingen annan vågar stå."

- jag har aldrig sagt eller menat det såhär. på riktigt, du vet? ändå är det .. normalt att säga det till dig, rätt liksom. 
belive me.