her eyes, are underneath the ground
jag önskar att jag var en sång. med ord som träffar någon, lämnar ett avtryck. ord som blir ihågkomna.
jag önskar att jag var en sång. med melodi som öppnar porten till en låst själ.
en sång som ger känslor till de som är tomma. en sång som gör skillnad för någon.
jag önskar jag att var en sång.
jag önskar jag att var en sång.
from the rich man's gold
tror jag lyckats tjata ut den här låten på mitt förra ställe. får ett behov av att prata med thilda men hon är hopplös med telefonen, makalöst dålig på att svara när jag faktiskt ringer. men det är okej, väldigt okej.
----------------------------------------------------
lite snygg sådär och med två av de fyra jättejättefina flickorna jag kommit att tycka så mycket om, mhm.
rätt fint jobbat av mig egentligen.
come around
i'll never be the same
längtan efter att få stå tillräckligt nära att röra, stoppa pulserande varmt rött rinnande ur din nu öppna själ - så främmande. men min smärta avspeglar sig i din, och min önskan att få ta din och bära den som min egen förvånar den annars nästan spöktomma delen av 'alltid' i mitt överfulla huvud. bara en plats har tagits och dess ögon lyser nästan lika grått som mina, men med en ring av vackert brunt runt en kolsvart iris. bredvid världens vackraste ögon sitter nu det varmaste hjärtat. medvetenheten om att ensamheten slutat existera resulterar i en främmande glöd, beslutsamhet att inte släppa taget. att för en gångs skull stå kvar på samma ställe och stå som hinder till det onda.
jag stapplar utan dig, utan er
ni är så viktiga
belive me
"blicken ner mot marken, mot de fula svarta kängor som slitits upp med hjälp av den svarta materian till mark. irriterad rättelse, ut med foten istället för att osäkert peka inåt. inte tillräckligt med tid har gått, men osäkerheten är ersatt med vilja. som små, tysta trumslag slår fingrarna på de jeansklädda och alldeles för korta benen. lite som en evighets väntan trots dagarna inte kan räknas längre än till antalet fingrar. ändå har verkligheten fått en stabilare grund och drömmarna syns inte lika avlägsna. ord med varma toner har bytats. den flagnade färgen på naglarna ser inte lika dum ut som föregående dagar, och ett stilla nynnande lyfter människors blickar. höjda ögonbryn men påkomna med leendet i mungipan, inte förbisett av den som alltid varit den förbisedda. bredvid de fula svarta kängorna står ett par andra fula skor och dess ögon ser djupare när alla andras ser tomt. så nära som ingen annan vågar stå."
- jag har aldrig sagt eller menat det såhär. på riktigt, du vet? ändå är det .. normalt att säga det till dig, rätt liksom.
belive me.
- jag har aldrig sagt eller menat det såhär. på riktigt, du vet? ändå är det .. normalt att säga det till dig, rätt liksom.
belive me.
with our without you
jag lämnar ut mycket av mig själv här. det är mig ni får. sen att människor i min närhet råkar beröra mig, råkar dra mig i olika riktningar - det är inte deras val. därför nämns inga namn i de texter som kommer från djupet, de som vet, ja de vet helt enkelt. av orsaker kallade kärlek och tillit.
ville bara klargöra lite. hihi
who remember
minus filippa och sandra och plus goffe så gjorde vi lödde osäkert igår. inte.
men häftiga är vi och väldigt väldigt trevligt hade jag, mhm. helfina tjejer!
your psycho
helfin lissie mhm
saw it now, just a feelin' that i had
dudunk dudunk
med ögon som mött mina så många gånger tidigare, de ögonblick vi delat spelas upp som en sorglig film men alla tårar och svek har blivit bortklippta. kvar finns de gånger våra meningar delades, bytades, kompromissades till långt in på nätterna. de gånger då min mage och mina kinder värkte av skratt efter alla vardagliga saker du gjorde om till guld, de gånger vi somnade med näsorna vilande mot varandra. de gånger du kysste mig breathless. de gånger du viskade att du älskade mig.
men jag är inte densamma, står inte längre kvar där du lämnade mig. för jag minns, minns hur ont det gjorde. minns de alldeles för många tårar jag gav bort till dig. jag har tagit de steg fram jag skulle tagit för så länge sen.
jag minns oss. och det räcker, att minnas.
dudunk dud..
"som anna anka, no1 plankaaa"
egentligen skulle jag träffat hjärtevän idag, men det ville inte hans kropp så
han ligger nerbäddad med feber. suck. "inge flyyyt fan" som en smart man
eller kvinna någon gång kläckt ur sig.
men josse ska hit.
lite på tiden mhm
han ligger nerbäddad med feber. suck. "inge flyyyt fan" som en smart man
eller kvinna någon gång kläckt ur sig.
men josse ska hit.
lite på tiden mhm
rakt i hjärtat, min thilda.
blubbbb
en av erik:arna i min klass, han som leker med ironi, beslöt att mörda
sitt motiv på sin visningsbild - en fisk.
när jag frågade vad han hette fick jag ett svar som jag skrattade rakt ut åt.
min humor, jag lider med er.det var så oväntat att han döpt den till fiskpinne,
kanske därför det var så kul. eller så var det helt enkelt så att min humor sucks.
fast både och kan vi säga. så det blir rättvist..
"never forget, i'll stand behind when you fall"
tills jag insåg att det visst finns en som vet precis allt. som kan lägga mina ord i sin mun utan att vi delat mer än en blick. som stjärntecknet, envis och med fötterna på jorden - bäst tillsammans med mitt, med mig. men hennes titel är inte bästa vän. för hennes ögon ser samma saker som mina, hennes tankar ligger djupare än mina djupaste. våra lögner är samtidigt vår sanning och vi äger samma djup. inte likadan bakgrund och inte likadana värderingar, men djupet är detsamma. men hon är inte min bästa vän, för hennes själ är för lik min egen trots att jag aldrig trott på att människor är menade för varandra. men här står vi, med varsin likadan själ. som de själsfränder vi egentligen alltid varit.
do you remember? never be the same after your love
som fjärde person blev jag uppkallad och fick äntligen(!) datorn. helt okej, hp får
faktiskt duga så slipper jag nalla mer på alfreds dator. hihi. lite bra faktiskt.
sober, who?
min kamera sladd är borta. jag blir ledsen.
inte häftigt med gamla bilder när det finns ännu häftigare nya på kameran..
igår kom andreas och thilda in till mig ett tag innan vi drog vidare.
ville mest bara observera att det är världens finaste människor mhm.
och idag är ingen bra dag, så nu ska jag och min ångestklump gå och
städa så det blir kväll snabbare så jag kan åka hem till min thilda.
LIKEY
dreams are not, dreams are
efter att till sist blivit dumpad -i ordets all slagmening- av någon som inte handlat rätt trots alla chanser
stod dörren öppen och släppte in all tomhet. fyllde ut och ersatte varje känsla, förutom en. det där onda.
det där onda som senare blev mer mörker. när det var i sitt esse tappade jag andan och kläder var bara
ett försök att kväva mig om satt för nära, för tätt. ingen utan samma ärrade själ kunde, kan se. en av de
finare sa att det snart skulle sluta göra ont, att skulle gå över.
där och då började hånleendena ta plats.
men det är bättre nu, bättre.
t a s m 8
genomskådade tomma ord som står nakna framför sanningen. löften om att alltid stå bakom, aldrig försvinna och bära när det blir för tungt. när mina ord blir dessa meningar är det min sanning, inte svika. men era ord? genomskådade, nakna och fega. min mamma sa en gång att hon önskade att hon kunde ta all min smärta trots att ingen kan det. skillnaden är att hon delade mitt mörker. hon hjälpte till att bära när det blev för tungt och krävde ingenting i gengäld mer än min tillit. i mitt liv idag finns det en till som hjälper till att bära, och det är inte för att det inte finns andra som vill utan för att det bara är hon som ser, allt.
så som du ser mig hoppas jag att du känner att jag ser dig.
så som du ser mig hoppas jag att du känner att jag ser dig.
when you do that rumba
det är söndag och idag finns det inga ord.
and i gotta go
when it breaks
inatt drömde jag att jag var på begravning. mina drömmar brukar vara så luddiga, men jag kommer fortfarande ihåg hur kistan längst fram hade en mörkbrun ton med svaga nyanser av rött. när jag tittade ner syntes mina vita converse under en svart långklänning och mina händer var vita. hela situationen var så konstig, inte bara för att jag inte ens visste vem personen i kistan var utan kyrkan gungade efter mig när jag steg fram på mina små fötter. det var nersläckt och bara lätt upplyst med stearinljus längs gången. när jag kom fram satt tina och måns där. jessicas mamma och hennes barndomsvän. när jag fattade att personen i kistan var min jessica vaknade jag. jag tror aldrig jag har gråtit så mycket av en dröm.
inatt drömde jag att jag var på min bästa väns begravning.
inatt drömde jag att jag var på min bästa väns begravning.
and suddenly,
perfektionisten i mig kommer fram när jag städar, av någon outgrundlig anledning. och idag, när jag var så grundlig, hittade jag två 'alla-hjärtans-dag' kort från nian. eller åttan. men, ni ser ju själva? hur lyckligt lottad jag egentligen är.
fall down
"Many times I have tried to get in your life but you're already taken
People treating your wrong, they drag you along
You're taken for granted
Things ain't gonna be like before, I wont let them hurt you no more
Listen girl, you don't have to worry - I wont make you sorry like the other ones do
Take your time, there's no need to hurry"
tårar rann nerför kinden när jag hittade denna texten i ett block från fjärde klass.
People treating your wrong, they drag you along
You're taken for granted
Things ain't gonna be like before, I wont let them hurt you no more
Listen girl, you don't have to worry - I wont make you sorry like the other ones do
Take your time, there's no need to hurry"
tårar rann nerför kinden när jag hittade denna texten i ett block från fjärde klass.
but i'm still here standing
you did what you did to me
early fucking morning
vad gör man när man vaknar klockan sju och inte kan somna om när man har sovmorgon till halvnio?
man tittar helt enkelt på mtv trots att musiken inte faller en i smaken.
man tittar helt enkelt på mtv trots att musiken inte faller en i smaken.
and i may never know the answers to this lovely misery
jag skrattade åt min fåniga spegelbild när jag stod med jackies jättefina och jätteflickiga jacka på mig. antar att jag är en sån med skinnjacka, jeans och mössa. och istället för människa med hund är jag människa med lugg.
det är höst förresten.
our first goodbye
jag är mest trött och inga ord finner sig tillrätta. för övrigt jag har samhällskunskaps läxa tills imorgon som jag planerat att kunna, och historia. fast det är mest kul. historian alltså.
kanske borde sova en timme först?
ja!
nej.. måste verkligen plugga
ENERGI AMANDA, ENERGI!
plugga, sova ett tag och sen fortsätta plugga då?
avgjort!
'domarklubba i bordet.
'domarklubba i bordet.
ME? WHO? ME!
insåg att jag bara slängt mig in en hudlös beskrivelse av hela mitt känslostormande liv. flesta av er har ju läst min andra skumma blogg, men kände ändå att jag måste göra någon presentation:
jag föddes till stadsflicka, och jag älskar att känna pulsen av andra människor när de rör sig. av någon anledning blev jag placerad i bondeby som jag hatat innerligt sen andra klass. som liten gav jag naivitet ett ansikte tills min tillit till andra människor gick sönder. jag lyssnar på alla, ler ständigt och tycker mycket mer än vad jag säger. jag är lätt att umgås med men svår att lära känna. har aldrig varit en sån som varken älskar eller blir kär, men har ändå lyckats älska någon till bristningsgränsen och fallit så hårt att jag nästan inte kommit upp igen. min fobi ligger vid världens vidrigaste djur även kallade grodor och när folk smaskar så det ekar mellan skallväggarna. jag har världens finaste vänner, varav jag presentat thilda och jessica sen tidigare. sen finns det även jackie som alltid funnits där, andreas som alltid gör mig så glad och ändå finns där när allt annat går sönder. finns även andra men dessa står mitt hjärta närmast. kort och fint.
torr i munnen. eller fingrarna.
OVER AND OUT
jag föddes till stadsflicka, och jag älskar att känna pulsen av andra människor när de rör sig. av någon anledning blev jag placerad i bondeby som jag hatat innerligt sen andra klass. som liten gav jag naivitet ett ansikte tills min tillit till andra människor gick sönder. jag lyssnar på alla, ler ständigt och tycker mycket mer än vad jag säger. jag är lätt att umgås med men svår att lära känna. har aldrig varit en sån som varken älskar eller blir kär, men har ändå lyckats älska någon till bristningsgränsen och fallit så hårt att jag nästan inte kommit upp igen. min fobi ligger vid världens vidrigaste djur även kallade grodor och när folk smaskar så det ekar mellan skallväggarna. jag har världens finaste vänner, varav jag presentat thilda och jessica sen tidigare. sen finns det även jackie som alltid funnits där, andreas som alltid gör mig så glad och ändå finns där när allt annat går sönder. finns även andra men dessa står mitt hjärta närmast. kort och fint.
torr i munnen. eller fingrarna.
OVER AND OUT
ma lele
jag fattar inte att vi efter 10 år i samma klass inte ens går på skola i samma stad. mitt hjärta värker, jag saknar dig så det gjort ont nästan fysiskt.
freakshow
min engelsklärare pratar som om hon har all tid i världen. efter ett tag låter det bara "blaaahaa" när hon pratar trots att jag egentligen kan det, och det enda jag ser är osynliga såpbubblor som far ut ur hennes mun. hennes blick glider sådär sakta över klassrummet att man nästan ser in till byggarbetsplatsen bakom -
"OMBYGGNAD, SNÄLLA KÖR FÖRSIKTIGT. BERÄKNAT VARA KLART 21 MAJ 1990".
fast erik på stolen bredvid min leker samma ironiska lekar som jag så helt tråkigt är det inte.
"OMBYGGNAD, SNÄLLA KÖR FÖRSIKTIGT. BERÄKNAT VARA KLART 21 MAJ 1990".
fast erik på stolen bredvid min leker samma ironiska lekar som jag så helt tråkigt är det inte.
WHEN WE LEARN HOW TO FLY
words ain't enough, so i'll give you my song
min tjej. vi har förövrigt ett annat språk som heter musik. här får ni en dialog:
half my life
som om du skakade på huvudet när mina egentligen ångestfyllda protester kastades mot dina alldeles för fina ord till mig. försöka få dina gröna ögon att se mig så som jag alltid trott alla andra gjort går inte. som om du skakade på huvudet. mina soldater från hjärtat skapade ett inbördeskrig när soldaterna från huvudet ville ta sig in. sen blev allihop golvade med en mening, några få ord. som om du skakade på huvudet och log åt mina sneda steg. kanske är detta mitt första danssteg?
"men amanda, jag tycker om dig precis som du är."
"men amanda, jag tycker om dig precis som du är."
little peace of heaven
ord räcker inte till men jag hoppas att jag någonstans fått dig att förstå vad du betyder för mig.
ja, jag lovar att inte tjata ut det här stället med för mycket kärlek. bara lite ibland.
time to say goodbye
det kryper längs ryggraden och min mage skriker i uppror. en chans till och ändå blir det bevisat att jag ännu en gång borde lyssna till mina hjärncellers protester när de skriker på mig. vill så gärna tro att hjärtat ska visa vägen. jag måste släppa det här för gott nu, så att jag kan börja dansa mig fram i tillvaron. någonstans på vägen har jag nog gjort mig förjänt av det.
OUT IN THE LIGHTNESS
idag insåg jag att mina åsikter delades med någon annan. inte bara en, utan så många! det gjorde mig varm och lätt kring hjärtat. det finns faktiskt människor som mig. åh, ÅH, så fint!
