qsoldier

"alltså amanda, ska vi inte ta någon normal bild någon gång?"
jo! fast ne

om några minuter ska jag dra mig ner mot stationen för att åka in till stan och fika med jessica,
himla mysigt mhm. känner att jag varit extremt oaktiv men har behövt samla upp lite delar som
jag tappade på vägen. men jag lever och allting är faktiskt, okej. helt okej.

jag hyllar din musiksmak jonte. tack, tack som fan för att du delar med dig.

fina vän

idag ramlade linn. i matsalstrappan. först med en rejäl face-plant och sen en snurr runt på ryggen med hela tallriksinnehållet hällt över golvet/väggen. jag skrattade så mycket att det värkte i både mage och kinder. skulle vilja säga att det nog var något av det roligaste jag varit med om. den ligger högt i topp tio listan. underbara människa, hon är egentligen rätt fantastisk. trots att hon är smidig som ett kylskåp.

där står han. välbekant och med öppna armar, inbjuder mig till att få luta mig mot hans bröst och få mina tankar blandade i dimman från föregående dagar, föregående år. paralyserad av maktkampen mellan min skräck och min vilja att stå på egna ben gör mina händer darriga, så darriga att den iskalla nyckeln tappas i golvet. smällen väcker mitt sinne som börjat ge efter för skräcken och ser först nu gallret han står bakom. hans annars så vackra gyllene hår ser smutsigt och grånat ut, ögonen glittrar elakt och munnen vrider sig hånfullt i det bleka ansiktet. var han någonsin vacker? jag backar, anar en varm bris i nacken och hör välbekanta vackra röster teckna sig långt borta. jag vet, att vägen dit är lång att gå, men aldrig förr har det varit mindre avlägset. jag vänder buren som håller min ångest fånge ryggen och börjar gå mot den krokiga väg jag vet är den rätta att gå. jag hör honom skrika i vrede och ler åt hans tomma hot. en varm hand stryker lätt min och jag möter en välbekant blick. gamla vän, så längesen det var vi gick mot samma håll. men du, inre styrka, du bara ler och visar att det är dags att gå. ditt sällskap på vägen uppskattas. för att på första gången på länge, är jag på väg framåt.

såhär himla fint är mitt bord just nu. jag har världens finaste vänner
och dem gjorde min dag lite bättre än vad någon annan kan.

"lita på mig" var aldrig menat att sägas. slut, så jävla slut. naivitet står skrivet i pannan.

jag har världens bästa vänner, jag älskar er något så fruktansvärt. ni är fantastiska, varenda en.

måndag
världens finaste linn kom hit innan vi ganska direkt åkte till dalby för att festa hos en av våra mest manliga klasskamrater, oskar. observera ironin. fast tycker vi illa om honom för det? inte alls! tvärtom, han är rätt go han med. hade en superkväll och somnade så fort vi kom hem.
tisdag
min thilda kom och förgyllde min kväll. bytade julklappar och åt choklad, tittade på film och slogs lite. sådär som vanligt bara.
onsdag
åkte till centersyd med thilda i jakt på nyårskläder. fann dessa efter tre och en halv(!) timme. åkte sen hem till thilda och tittade på gilbert grape, nog finaste filmen på länge. skrattade så jag fick ont i magen och somnade med näsan mot thildas axel.
torsdag
jag låg bara i soffan hela dagen. orkade inte göra någonting.
fredag
gjorde fint och åt med thilda innan vi åkte till tågarp och firade nyår hos finaste pojkarna. hade fint flicksällskap också och hade faktiskt en mycket bra nyår. gick sen hem till simon och spelade kort. spännande, med siffror som flyger.
lördag
jag bara sov och tittade på film. och sov lite till.
söndag
var ute och gick med mamma och pappa. himla fint väder var det, och njöt rätt bra av att få bli rosig om kinderna. erik kom ut sen på kvällen och gjorde den sådär lite fantastisk som bara han kan.

hade en himla fin morgon, lilla fina familjen och lilla fina pojkvännen. ikväll kommer också blir himla fint mhm.

eftersom jag inte direkt är ägare till någon handväska så får vi ta min vanliga väska. i den finns:
- mitt tåg/busskort med rosa fodral
- simkortet till högevallsbadet
- mappen med papper och anteckningar
- skåpsnycklarna (som egentligen nästan aldrig används)
- linns penna, SOM HON SKA FÅ TILLBAKA!

intressant, inte. brukar ha mer i den men det är vad jag alltid har i. förövrigt fyller jag sjutton imorgon. det är ett stort nummer och jag känner mig för liten. kan ändå inte vänta tills jag fyller arton och är alldeles själv min egen mhm.

FULLT ÖS MEDVETSLÖS - måtta? ne 
gott nytt år!

augusti
började prata med och träffa axel igen, slopade blondinstilen och grät för första gången sen jag var tio när jag kom hem från frisören efter en helkvaddning av luggen. började på polhem och hamnade med världens bästa klass. 
september
linn och jag gjorde fina närmande på varandras sällskap och jag insåg rätt snabbt att hon var helt i min smak. tillsammans med sara goffe och majsan utgjorde vi en ganska fantastiskt samling tjejer. släppte axel helt och njöt av att bara få vara med mina tjejer. var jätte mycket med andreas och thilda, spenderade de flesta helgerna i deras sällskap. 
oktober
tog tag i saknaden efter jackie och josse. landade mjukt i välbekanta samtal och händelser. erik började höra av sig igen, och efter ett samtal som varat till långt in på natten var min värld skakad till grunden igen men jag ville ändå inte. trots sakerna som blev sagda kunde jag inte släppa honom nära igen, för rädd för att bli sårad. åkte neråt i känslokarusellen och låg på botten ett bra tag.
november
jag och linn började stortagga inför att gå och se harry potter - vilket vi också gjorde. fick slutgiltiga domen att sommaren var slut på riktigt när jag blev så förkyld att näsan och halsen kändes förstoppade. träffade fredrik och erik trots att jag visste hur ont det skulle göra efter. i slutet av denna månaden satte sig mamma mitt emot mig och sa: "kärlek gör ont amanda, det handlar bara om att bestämma sig för om smärtan är värt det. du är bara sexton - lev nu." så.. bestämde mig för att ge erik en chans till, efter löften och alla förklaringar. 
december
den här månaden har jag umgåtts med thilda, varit på bio med jackie och josse, dansat med sara och jessica, varit sjuk, utforskat dalby och deras umgänge tillsammans med linn, åkt pulka med jessica och favoritpojkarna från röstånga och jag har varit med min erik. som jag förövrigt blev tillsammans med den 22a. nja, det där med att ta det långsamt har aldrig varit vår grej.. he. livet är lite bättre än vad det varit på hela året.

gjorde en sån här förra året. fint tidsfördriv ändå.

januari
den lediga tiden där jag inte var med erik tillbringade jag mest med jackie och josse. var även på skidsemester med familjen, och tyckte i allmänhet livet var rätt fint att få vara del av. 
februari
började tröttna något enormt på snön trots att jag egentligen alltid älskat den. blev mulad och pussad på av min norrlänning, och fick bevis på hans kärlek (enligt honom själv)när jag fick lägga mina iskalla fötter mellan hans ben. spenderade fortfarande mesta av tiden tillsammans med honom, jackie och josse. 
mars
jessica och jag började ta upp våra förlorade äventyr. vi började även tillsammans prata samman om hur vi bäst skulle överleva på polhem ifall det skulle vara att vi inte hamnade i samma klass. delade meningar och meningsutbyten tills det var morgon igen med erik, och såg världen som en rätt bra plats att vara på.
april
nog här det egentligen började hända saker. jag och erik bråkade för första gången, någonsin och kom fram till att vi inte skulle vara med varandra. ansåg det avslutat på ett bra sätt efter att ha pratat ut och var faktiskt inte speciellt ledsen, mycket tack vare stöd och fina ord från fina vänner. fick kontakt med axel som pratade så rätt, fick igång hela huvudet och utmanade mig. thilda och jag började närma oss varandra igen.
maj
även ifall jag tyckt att livet var okej, har jag ändå haft mycket downs och mina föräldrar bestämde sig för att jag behövde komma bort. så mamma och jag åkte till kreta, och det var ärligt talat den bästa veckan på hela året. träffade axel och njöt av den sena våren. 
juni
gick ut från linåkers dörrar för sista gången och grät så kroppen skakade när människor som kommit att betyda så mycket kramade om mig för vad vi alla visste var sista gången. festade sen bort tårarna och satsade hårt på att bli blondin. kontakten med axel rann ur sanden och jag tillbringade den mesta tiden tillsammans med jessica, thilda och jackie. 
juli
jessica och jag umgicks en hel del, och var noga med att ta tillvara på sommaren. var på liseberg tillsammans med henne, thilda och sara. egentligen var det nog mest dem plus jackie som jag delade min sommar med. och andreas, som jag kom mycket nära. 

tar andra halvan senare, smiley

detta är min lillasyster, agnes. jag var nio år när hon föddes och har älskat henne gränslöst sen hennes
lilla hand slöt sig runt mitt finger då, för snart åtta år sen. agnes har alltid vetat vad hon velat, och har
aldrig varit rädd för att visa det - på både gott och ont. hon har heller aldrig varit rädd för att slåss för
det hon tror på, och även om jag ofta har blivit arg så beundrar jag hennes mod. hennes favoritprogram
är avatar och skulle kunna och titta på det hela dagarna igenom. hon har ett stort socialt behov och
älskar att göra kvarteren osäkra med sina tjejkompisar, billebergas tuffa småbrudar. och även om hon
ibland blir arg och får utbrott är hon så äkta och godhjärtat, hon bedyrar ofta sin kärlek till både oss i 
familjen och till sina vänner. agnes har aldrig, aldrig varit blyg - ännu en egenskap jag beundrar. hon tar
för sig på ett sätt som gör att jag vet att hon kommer lyckas. agnes är, precis som enligt hennes stjärntecken,
en sann revolutionär. hon om någon kommer att bli bli ledare för någon organisation som kämpar för
mänskliga rättigheter. min lillasyster är faktiskt beundransvärd.


detta är alfred, min lillebror - min bästa vän. det skiljer oss bara två år åt, och jag kan inte minnas
livet innan han fanns. för om det är något alfred gör, är det att finnas där. att alltid ställa upp. det 
är sällan vi inte drar jämt även ifall vi ibland tuggar på varandra. alfred är väldigt atletisk, och väldigt
duktig på det mesta han försöker sig på. det är dock fotboll som slår högst och inte utan att skryta
kan jag säga att han är väldigt, väldigt duktig. han har sen han var liten haft som mål att bli fotbolls-
proffs och med hans vilja skulle det inte förvåna mig om han en dag blir det. min lillebror är väldigt
intellektuell och har lätt att lära sig, men är mer teoretiker än vad han någonsin kommer bli praktiker,
vilket syns i betygen på slöjd och hemkunskap. han har en enorm självdistans och driver med både 
sig själv och stackarna i hans omgivning. han är mycket underhållande och egentligen rätt kreativ.
han är också beundransvärd. 

jodå, jag lever! men njuter för en gångs skull av min ledighet och tar mer tillvara på dagarna. återkommer med bloggandet när jag orkar.

inte bara nöjd längre. lycklig tjej. 

igår var en himla fin dag. och kvällen var nog finast mmh!

kände att mitt förra inlägg var kluddigt och att jag egentligen inte fick fram alls vad jag ville ha sagt. om jag får försvara mig somnade jag två minuter efter och sov stenhårt i två timmar. sliten, vem?

pyntat gran och så med syskonen, nog mysigt med jul ändå.