qsoldier

FULLT ÖS MEDVETSLÖS - måtta? ne 
gott nytt år!

augusti
började prata med och träffa axel igen, slopade blondinstilen och grät för första gången sen jag var tio när jag kom hem från frisören efter en helkvaddning av luggen. började på polhem och hamnade med världens bästa klass. 
september
linn och jag gjorde fina närmande på varandras sällskap och jag insåg rätt snabbt att hon var helt i min smak. tillsammans med sara goffe och majsan utgjorde vi en ganska fantastiskt samling tjejer. släppte axel helt och njöt av att bara få vara med mina tjejer. var jätte mycket med andreas och thilda, spenderade de flesta helgerna i deras sällskap. 
oktober
tog tag i saknaden efter jackie och josse. landade mjukt i välbekanta samtal och händelser. erik började höra av sig igen, och efter ett samtal som varat till långt in på natten var min värld skakad till grunden igen men jag ville ändå inte. trots sakerna som blev sagda kunde jag inte släppa honom nära igen, för rädd för att bli sårad. åkte neråt i känslokarusellen och låg på botten ett bra tag.
november
jag och linn började stortagga inför att gå och se harry potter - vilket vi också gjorde. fick slutgiltiga domen att sommaren var slut på riktigt när jag blev så förkyld att näsan och halsen kändes förstoppade. träffade fredrik och erik trots att jag visste hur ont det skulle göra efter. i slutet av denna månaden satte sig mamma mitt emot mig och sa: "kärlek gör ont amanda, det handlar bara om att bestämma sig för om smärtan är värt det. du är bara sexton - lev nu." så.. bestämde mig för att ge erik en chans till, efter löften och alla förklaringar. 
december
den här månaden har jag umgåtts med thilda, varit på bio med jackie och josse, dansat med sara och jessica, varit sjuk, utforskat dalby och deras umgänge tillsammans med linn, åkt pulka med jessica och favoritpojkarna från röstånga och jag har varit med min erik. som jag förövrigt blev tillsammans med den 22a. nja, det där med att ta det långsamt har aldrig varit vår grej.. he. livet är lite bättre än vad det varit på hela året.

gjorde en sån här förra året. fint tidsfördriv ändå.

januari
den lediga tiden där jag inte var med erik tillbringade jag mest med jackie och josse. var även på skidsemester med familjen, och tyckte i allmänhet livet var rätt fint att få vara del av. 
februari
började tröttna något enormt på snön trots att jag egentligen alltid älskat den. blev mulad och pussad på av min norrlänning, och fick bevis på hans kärlek (enligt honom själv)när jag fick lägga mina iskalla fötter mellan hans ben. spenderade fortfarande mesta av tiden tillsammans med honom, jackie och josse. 
mars
jessica och jag började ta upp våra förlorade äventyr. vi började även tillsammans prata samman om hur vi bäst skulle överleva på polhem ifall det skulle vara att vi inte hamnade i samma klass. delade meningar och meningsutbyten tills det var morgon igen med erik, och såg världen som en rätt bra plats att vara på.
april
nog här det egentligen började hända saker. jag och erik bråkade för första gången, någonsin och kom fram till att vi inte skulle vara med varandra. ansåg det avslutat på ett bra sätt efter att ha pratat ut och var faktiskt inte speciellt ledsen, mycket tack vare stöd och fina ord från fina vänner. fick kontakt med axel som pratade så rätt, fick igång hela huvudet och utmanade mig. thilda och jag började närma oss varandra igen.
maj
även ifall jag tyckt att livet var okej, har jag ändå haft mycket downs och mina föräldrar bestämde sig för att jag behövde komma bort. så mamma och jag åkte till kreta, och det var ärligt talat den bästa veckan på hela året. träffade axel och njöt av den sena våren. 
juni
gick ut från linåkers dörrar för sista gången och grät så kroppen skakade när människor som kommit att betyda så mycket kramade om mig för vad vi alla visste var sista gången. festade sen bort tårarna och satsade hårt på att bli blondin. kontakten med axel rann ur sanden och jag tillbringade den mesta tiden tillsammans med jessica, thilda och jackie. 
juli
jessica och jag umgicks en hel del, och var noga med att ta tillvara på sommaren. var på liseberg tillsammans med henne, thilda och sara. egentligen var det nog mest dem plus jackie som jag delade min sommar med. och andreas, som jag kom mycket nära. 

tar andra halvan senare, smiley

detta är min lillasyster, agnes. jag var nio år när hon föddes och har älskat henne gränslöst sen hennes
lilla hand slöt sig runt mitt finger då, för snart åtta år sen. agnes har alltid vetat vad hon velat, och har
aldrig varit rädd för att visa det - på både gott och ont. hon har heller aldrig varit rädd för att slåss för
det hon tror på, och även om jag ofta har blivit arg så beundrar jag hennes mod. hennes favoritprogram
är avatar och skulle kunna och titta på det hela dagarna igenom. hon har ett stort socialt behov och
älskar att göra kvarteren osäkra med sina tjejkompisar, billebergas tuffa småbrudar. och även om hon
ibland blir arg och får utbrott är hon så äkta och godhjärtat, hon bedyrar ofta sin kärlek till både oss i 
familjen och till sina vänner. agnes har aldrig, aldrig varit blyg - ännu en egenskap jag beundrar. hon tar
för sig på ett sätt som gör att jag vet att hon kommer lyckas. agnes är, precis som enligt hennes stjärntecken,
en sann revolutionär. hon om någon kommer att bli bli ledare för någon organisation som kämpar för
mänskliga rättigheter. min lillasyster är faktiskt beundransvärd.


detta är alfred, min lillebror - min bästa vän. det skiljer oss bara två år åt, och jag kan inte minnas
livet innan han fanns. för om det är något alfred gör, är det att finnas där. att alltid ställa upp. det 
är sällan vi inte drar jämt även ifall vi ibland tuggar på varandra. alfred är väldigt atletisk, och väldigt
duktig på det mesta han försöker sig på. det är dock fotboll som slår högst och inte utan att skryta
kan jag säga att han är väldigt, väldigt duktig. han har sen han var liten haft som mål att bli fotbolls-
proffs och med hans vilja skulle det inte förvåna mig om han en dag blir det. min lillebror är väldigt
intellektuell och har lätt att lära sig, men är mer teoretiker än vad han någonsin kommer bli praktiker,
vilket syns i betygen på slöjd och hemkunskap. han har en enorm självdistans och driver med både 
sig själv och stackarna i hans omgivning. han är mycket underhållande och egentligen rätt kreativ.
han är också beundransvärd. 

jodå, jag lever! men njuter för en gångs skull av min ledighet och tar mer tillvara på dagarna. återkommer med bloggandet när jag orkar.

inte bara nöjd längre. lycklig tjej. 

igår var en himla fin dag. och kvällen var nog finast mmh!

kände att mitt förra inlägg var kluddigt och att jag egentligen inte fick fram alls vad jag ville ha sagt. om jag får försvara mig somnade jag två minuter efter och sov stenhårt i två timmar. sliten, vem?

pyntat gran och så med syskonen, nog mysigt med jul ändå. 

jag tror inte på någon gud. jag tror inte att han varken finns som i någon slags mänsklig skepnad eller att det finns någon högre kraft. varför isåfall låta en tredjedel av jordens befolkning dö av svält medan resten av oss sitter och trycker i oss fet mat som pizza och pommes samtidigt som vi klagar över att vi inte har den senaste teknologin, medan ett barn i tredje världen aldrig druckit rent vatten. varför låta det ske om det finns någon högre kraft? för att vi ska bli mer ödmjuka?

så vad tror jag på?
oss. vi människor, den egna individen. jag tror på att vi är dem som för samhället framåt, att vi är dem som står bakom framgångens framgång.

lystring till de djupa andetag på kudden bredvid, tysta och trygga. efter ännu en knall utanför fönstret hörs bara den höga men taktfasta pulsen i öronen. håller andan och räknar sekunderna, ihopkrupen till ett barn. sexton år på jorden och hatar fortfarande åska. tittar upp mot väggen, himlar trött med ögonen åt den stora hif-flaggan och låter tysta minuter passerar tills två höga knallar får kroppen att skaka så all värme försvinner. och då, en varm arm runt midjan och den andra under nacken. indragen mot givmild värme och med en näsa i nacken. inga ord som bytats, bara en tyst förståelse och sommar till mitt vinter.

kom inte undan. tillbringade halva natten hängande över toastolen och har tillbringat hela dagen i soffan. 
inte okej. ingen kärlek idag och ingen skola imorgon, blöh. fast erik kommer på onsdag istället, mhm. fint det.

sådär, jobbigt jätte onödigt inlägg. flåt.

jag saknar fint och lätt speedat sällskap ikväll. fast imorgon är bra med, mhm.
tänkte faktiskt dela med mig av två.. kärleksfulla konversationer.

"amanda?"
"mmh?" -helt inne i the blind side (som förövrigt är en film jag rekommenderar skarpt!)
"du har lite kinesögon"
"vad säger du?!" - lätt upprörd
"joooo.. du vet, stora blå kinesögon! dem lutar ju lite uppåt" - coollugn
"åh, men tack erik! verkligen.." 

"gillar din rumpa amanda" - nöjd, trött erik
"haha" - trött amanda
"dem i din klass, har dem kommenterat den?"
"njää.. tror inte dem lagt märke till den så väl."
- upprörd erik "då måste dem vara blinda!"

PURE LOVE, haha. ändå fint.

thildas ögon är gröna, djupt gröna med stänk av blått i. i vänstra ligger en vacker ring av brunt kring irisen och hennes blick är intensivare än någon annans, som om hon ser mer än alla andra. trots det är hennes syn nog den sämsta jag mött på, precis som hennes humor. hon skrattar fortfarande åt när hon släpper väder (fina språket, he) och skriker av skratt när någon hotar med att kittla henne. observera då det faktum att de inte börjat kittla henne än, utan bara hotat med det.

hon har de allra finaste lockarna och är samtidigt ägare till en sidecut som andreas med jämna mellanrum blir tvingad till att trimma. thilda älskar hästar, och är stolt ägare till lagoon. hon tror på andar och är övertygad om att hon ibland kan känna deras närvaro. och ärligt talat så hade det inte förvånat mig, för att om andar finns så hade de sökt sig till en sån som thilda - hennes själ är öppen, och hon har lätt att ta in saker och intryck. jag är precis tvärtom - kontrollerad och måste bli bevisad för att tro på saker, vilket gör att vi ofta har långa diskussioner. 

trots att thilda på sina nästan 180 cm är längre än de flesta andra älskar hon att låtsas att hon inte är mer än 10, och kan springa omkring med tungan i mungipan för att försöka klappa till någon på rumpan. hon har en irriterande vana att titta och lyssna sönder filmer/musik tills de inte längre är bra. men innan hon tvingat att en att titta/lyssna på samma sak om och om igen är det faktiskt väldigt bra, då hennes film/musik smak är mycket lik min egen. 

hon har alltid, alltid funnits där och hon genomskådar mig som ingen annan. när allt annat faller står hon bakom och håller mig uppe. mitt ljus i mörkret helt enkelt. thilda är världens mest omtänksamma människa och jag önskade jag kunde ge henne hela världen. 

reste mig ur sängen tjugo i sex bara för att möta min pappa i soffan som berättade att han varit uppe hela natten och, ja, problemat med sin mage helt enkelt. gick ner för att ta telefonen till honom och när jag kom upp igen hör jag min lillasyster.. problema med magen hon med. blev frustrerad när jag insåg att jag inte skulle kunna träffa någon denna helgen (hoppashoppashoppas imorgon) och strejkade från skolan. var ju ändå smittorisk, hrm. gick och la mig i sängen och läste ut "Saga" för att sen somna om och inte vakna förrän tre timmar senare. var på lite bättre humör, men började hetsstäda inne på rummet; bädda rent, dammsuga, torka golvet, dammtorka hyllor hyllor tv och bord samtidigt som jag hade fönsterna vidöppna för att kall luft inte kan få bakterierna att föröka sig lika lätt - paranoid, jag?! lite. 

tittade lite på tv, på mitt rum - med dörren stängd - och väntade på att alfred skulle komma hem så han, jag och mamma kunde åka in till stan för att hyra film. gjorde detta, kom hem och ställde mig och lagade mat(!). mysmiddag med mamma och alfred medan di sjuke låg kvar däruppe. fast de är piggare nu, agnes anser sig vara frisk och det gör nog jag med. smög upp med lite godis och karate kid som jag framtill nu legat och tittat på med familjen. faktiskt, haha.

jag är så arg. och det värsta är att jag inte får ge luft åt mina känslor för att jag egentligen inte har någon anledning till att vara arg. eller jo, det har jag ju. men pappa och agnes kan ju inte hjälpa att de kalvat hela morgonen, de kan inte hjälpa att hela min helg blir kvaddad. fan. fanfanfan. blir så trött, jag vill träffa thilda, vill träffa erik. men icke! ett litet litet litet hopp om att de ska vara friska tills imorgon kväll så jag kan träffa erik ändå. bannat alla från mitt rum och svalt tio vitpepparkorn. HEJA AMANDAS IMMUNFÖRSVAR

nu har jag klagat klart. nog det gnälligaste jag någonsin skrivit, suck.  

det är att vilja ge bort hela världen, att vilja vara någons hela värld.
att vara beredd att offra sig själv för en minut hellre än alla minuter utan Honom/Henne.

att älska så villkorslöst att ingen tid i världen hinner ikapp.

nog skolmaten, yoghurt med russin i, varm choklad, soppa och två klementiner.

titta fina folket haha. HERE YOU GO THILDA MA LOVE

fixat med bilder från kameran nu, duktigt nöjd tjej! så ni får den finaste bilden jag har!

min mamma har världens största hjärta. om hon kunde skulle hon ta hela världens lidande för att bära den i sin egen ryggsäck så att alla andra skulle kunna få det lite bättre. hon är en fantastiskt lyssnare och kommer alltid med svar eller frågeställningar som lyser upp dunklet. vi diskuterar och pratar jätte mycket, och länge trodde jag att hon hade alla svaren på de frågor som finns om livet. egentligen tror jag nog det fortfarande. min mamma älskar att läsa, helst kriminalare eller verklighetsbaserade, ganska sorgliga och tunga böcker. ibland tror jag också att hon är större fan av harry potter än vad jag är.. hon är jätte kunnig gällande historia och religion, och egentligen borde hon vara arkeolog eller professor vid något museum. hon målar de mest fantastiska tavlorna och är otroligt kreativ. hon har alltid varit min bästa vän.


min pappa är otroligt kunnig - i allt! han älskar att utmana sig själv (och alla andra också för den delen, men det är han själv som är sin största konkurrent) i frågesporter på tv, spel och i diskussioner. egentligen är min pappa väldigt begåvad; han kan spela i princip alla sorts instrument, han är otroligt duktig på att sjunga och alla sporter han någonsin prövat har han inte avslutat förrän han varit bäst i. han älskar led zeppelin, def leppard, jon bon jovi, toto och alla andra liknande band från 80-talet. han älskar humorprogram, och somnar alltid i soffan mellan åtta och elva. han är en sån som alla vänder sig till, för de vet att han bryr sig och alltid försöker hjälpa. jag älskar att lyssna till honom, då han är en fantastiskt berättare. han är världens varmaste och jag vet att han stöttar varje val jag tar.

allt som jag förut trott vara kärlek bleknade till små pinsamma klumpar på marken när jag blev genomskådad av de mörka ögon som jag snart skulle komma att bli slav under. när hans mjuka dialekt smekte mitt namn fick jag rysningar upp i nacken och hans kyssar gjorde mig lätt vimmelkantig. veckor, månader och till sist år där vi aldrig stått på samma ställe, aldrig gått åt samma håll men ändå haft hjärtan som slagit de där extra slagen för varandra. många tårar har snubblat nerför kinderna under de snart två åren som gått och jag har skrikit ut smärtan efter det hål han lämnat efter sig, lite starkare för varje gång. ändå är jag fortfarande slav under ögonen som bär min kärlek, mitt hjärta. förklaringar, löften och till sist ett "lita på mig" har till sist dragit ner mina murar igen. 
min första kärlek, naiv dum och finare än något annat. som fina, kloka lovisa sa: "allt är som det ska när det är ni två". 

"truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the one worth suffering for" - bob dylan

med min totala inspirationsbrist tänkte jag fuska mig till genom den här "30-dagars" listan. 

jag är amanda som om mindre än en månad andats i sjutton år, varav fjorton av dessa finns i historiken till en såndär by som ingen ändå hört talas om. "välkommen hit, det du inte vet om dig själv vet alla andra". sen hösten 2002 har jag haft drömmar om att komma bort, där första målet var att flytta till staden bredvid och idag med målet att se vad som finns på andra sidan jordklotet där begäret att komma någonstans i livet är den största drivkraften. 

jag är ambitiös och sätter jag mål är jag inte nöjd förrän jag fullföljt uppgiften. folk uppfattar mig nog lite som flummig och utan riktigt koll när jag egentligen är precis tvärtom. jag har lätt att läsa av människor och min första uppfattning brukar vara riktig, vilket gör att jag kan vara lite fördomsfull. jag älskar att diskutera och omge mig med människor som får igång min hjärnverksamhet. jag tycker inte om att ha fel, och har svårt att erkänna när jag har det.

jag är väldigt djup som människa och tänker ofta i banor som kan få folk att backa undan, vilket också har gjort att jag nog är lätt att umgås med men svår att lära känna. fast det försöker jag ändra lite på, människor som kommit in i mitt liv har bevisat saker som värmer i hela magen och jag försöker visa min tacksamhet genom att ge dem delar av min tillit.

annars är jag ett passionerat fan av choklad, musik, harry potter, converse, mörka ögon och ironi. 

liten tjej.
liten tjej satt still.
liten tjej satt still i mörker.
liten tjej satt still i mörker och blev stor tjej.

stor tjej föll.
stor tjej föll hårt.
stor tjej föll hårt och slog sig.
stor tjej föll hårt och slog sig tom.

tom tjej.
tom tjej blundade.
tom tjej blundade hårt och räknade.
tom tjej blundade hårt och räknade andetag.
tom tjej blundade hårt och räknade andetag tills värmen kom tillbaka.

varm tjej.
varm tjej reste sig.
varm tjej reste sig och log.
amanda

sånt här imponerar något grymt. jag vet, men jag har aldrig varit häftig så..
DET ÄR OKEJ, jag e nörd! kom du också ut!

i revy bakom ögonlocken står snötäcka vinterbyar i en överliggande fas mot solens värme som ett täcke runt benen, minnen där tiden gick utan en rörelse från bågot av det som finns inuti.  som om det frusit fast trots de årstider som bär de varmaste minnena. en oväntad välbekant värme som lossnar det som stått stilla, förlorad i mörkret som lyser upp min värld. stående med armarna runt min midja, inte en tvekan. överväldigad över de ständiga påminnelser, vinkar och handlingar om ett allvar bakom. 

i februari är det två år sen. två år som jag nog alltid varit din.

sara har rätt fin smak faktiskt