qsoldier

allt som jag förut trott vara kärlek bleknade till små pinsamma klumpar på marken när jag blev genomskådad av de mörka ögon som jag snart skulle komma att bli slav under. när hans mjuka dialekt smekte mitt namn fick jag rysningar upp i nacken och hans kyssar gjorde mig lätt vimmelkantig. veckor, månader och till sist år där vi aldrig stått på samma ställe, aldrig gått åt samma håll men ändå haft hjärtan som slagit de där extra slagen för varandra. många tårar har snubblat nerför kinderna under de snart två åren som gått och jag har skrikit ut smärtan efter det hål han lämnat efter sig, lite starkare för varje gång. ändå är jag fortfarande slav under ögonen som bär min kärlek, mitt hjärta. förklaringar, löften och till sist ett "lita på mig" har till sist dragit ner mina murar igen. 
min första kärlek, naiv dum och finare än något annat. som fina, kloka lovisa sa: "allt är som det ska när det är ni två". 

"truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the one worth suffering for" - bob dylan