qsoldier

i revy bakom ögonlocken står snötäcka vinterbyar i en överliggande fas mot solens värme som ett täcke runt benen, minnen där tiden gick utan en rörelse från bågot av det som finns inuti.  som om det frusit fast trots de årstider som bär de varmaste minnena. en oväntad välbekant värme som lossnar det som stått stilla, förlorad i mörkret som lyser upp min värld. stående med armarna runt min midja, inte en tvekan. överväldigad över de ständiga påminnelser, vinkar och handlingar om ett allvar bakom. 

i februari är det två år sen. två år som jag nog alltid varit din.