qsoldier

och ändå står tiden stilla, som om pulsen i öronen landade utan gå sönder mitt i högvarvet och som om varje del av kroppen hela tiden kände blodets väg. levande. inte längre krav på att fallen hos, att leka skyddsnät. plötsliga frågor som dyker upp och tar plats, stannar och väljer väg. är det såhär enkelt? det är så, precis där och då, det är meningen att det ska vara. vänner utan orimliga krav. och en insikt som slår rot mitt i nuet så fina människor lett mig till, en insikt bättre än alla de andra som hamnat bland mina överarbetade tankar: jag är värd mer än att vara ett jävla skyddsnät.