qsoldier

milstolpar i mitt liv

8 år
stod som ensam i en klass där det inte fanns några fel. för fel skulle där inte finnas, och därför slutade också jag finnas. gick varje dag med en stor klump i magen som senare skulle utvecklas till min idag välbekanta ångest. jag började räkna stjärnor och tyckte till skillnad från de andra tjejerna inte det var kul att låta mycket och leka på området. udda, annorlunda.

9 år
min klump i magen var plötsligt tyngre än hela världen och jag låg på köksgolvet varje kväll med silkeslena tårar som rann längs kinderna. tappade tron på människor, gick in i mig själv och ett mörker så kompakt att där inte fanns plats för att synas. äcklad av allt jag var slutade jag drömma och tappade bort min naivitet i den realist jag tvingade mig själv att bli. 

11 år
jackie snubblade in i mitt liv. med sitt solskensleende och mörka ögon delade hon med sig av allt hon var, och lät mig vara en del av det. hon var där. hon är där fortfarande. än idag tror jag inte hon förstår vilken vändning hon gav mitt liv, hur varmt hon ligger i mitt hjärta. mitt solsken.

13 år
mötte mitt hjärtas bortsprungna del. mötte thilda.

15 år
jag blev kär. obotligt, sårbart och fantastiskt kär. 

och nu är jag här. 17 år och med livsinstinkter jag önskade jag sluppit ha. men mina erfarenheter är mina fördelar. min styrka.