qsoldier

jag vill vandalisera människan inuti de speglar där de grå, de färglösa ögon hatiskt stirrar in i min trasiga insida. allt annat än den lätta, sorglösa, ljusa och enkla person mitt tio-åriga jag alltid föreställde sig när jag tröstade mig med "det blir bättre sen". jag blev mörk. mörk, djup, svår och trasig. det gick sönder innan jag hann ta till mod att sluta gå emot mig själv. ofrivilligt kastar jag skuggor över mitt ansikte så inte någon mer än mitt hjärtas pusselbit kan se förbi det sprudlande jag gömmer mig bakom. ständigt återkommande till min styrka, till den värme de tror jag utstrålar. jag är trött på att vara stark, trött på att vara ett objekt som får andra att stråla. jag vill vara ljus, lätt och sorglös. min naivitet fattas mig, jag önskar den tillbaka. 

men jag var för ung när jag gick sönder.