qsoldier

jag har räknat fjärilar i magen. det är inte många kvar längre. egentligen inga alls. när jag tänker tillbaka, blundar och känner, minns jag ibland känslan av de där fjärilarna. inbillar mig att jag känner dem precis där mitt i magen. mitt eget privata lyckorus som egentligen bara är på låtsas. fast det är bra när man tar steg bakåt istället. 

jag blev arg idag. så arg när någon tagit mod till sig och gett sig fan på att göra bra ifrån sig - och dessutom gör det helt fantastiskt bra - och blir överröst av de där genuina komplimanger hon förtjänat och det alltid ska finnas någon som inte kan låta det vara sådär oförstört fint. då blev jag arg. det röt till i bröstet och jag höjde rösten. ett direkt gensvar från resten av de fina människor som jag är stolt över att kalla klass. så litet, och ändå större än allt annat. gemenskap och samhörighet. 

förövrigt skrattar, sjunger, snubblar och grubblar jag mig fram genom vardagen. precis sådär som vanligt.