flashback
äcklad. personen i spegeln stirrade på mig med hat och förakt. under min egen blick bröt jag ihop, drog upp knäna under hakan och kröp ner i mörkret. jag som trott att ensamheten från förr gjort mig stark. skillnaden från förr var att jag aldrig fallit, aldrig älskat. kvävd i de kläder som satt för nära huden gjorde att jag kunde gömma min annars kurviga men nu läskigt smala kropp under för stora kläder. en fas jag gick igenom, sa de. låt det ha sin tid, sa de. så när jag åter log och kunde bära normala kläder igen var jag enligt deras mening botad, bättre - om inte bra. om jag kunde skulle jag ge mig själv stående ovationer för min skådespelarinsats. att jag spydde av ångest på nätterna och drömde ständigt återkommande mardrömmar, det visste ingen. jag ville inte smutsa ner deras lycka med mitt mörker. personen i spegeln som stirrade på mig med hat och förakt var min ångest gestaltad. och det, det äcklade mig.
jag skulle nog säga att våren och sommaren 09 var den värsta i mitt liv.
kärlek gör mig livrädd.
jag skulle nog säga att våren och sommaren 09 var den värsta i mitt liv.
kärlek gör mig livrädd.
Kommentarer
Trackback
