talking
jag tänkte bidra med ett längre inlägg, lite som kompensation för min frånvaro här. det är nog mest rörigt. men så står det till, in my head. welcome. så tänkte göra det så enkelt som möjligt istället för att krångla till det med en av de där texterna som nog ingen mer än jag kan förklara.
det här med hur man är tillsammans med olika människor, hur man rättar sig efter olika personers beteende. hur man väljer att prata med dem, på vilket sätt man väljer ord och vilka gester man ska göra. det förundrar mig. vad det är hos vissa människor som gör att man plötsligt inte längre är medveten om vilka ord man väljer för man inte behöver fundera över om de kommer backa undan. när man bara sitter och säger precis det man har på hjärtat. jag gör nog nästan aldrig det, det är alltid något som jag håller tillbaka. något som jag väljer att kursivera och göra mer finstilt. men med vissa människor, vissa dagar så behövs inte det.
fredags var en sån dag. vi hade slutat tidigare, så jag, mina två ljusa och min mörka valde att sätta i oss ett par välförtjänta kalorier på burger king. det hade varit en bra dag, en himla jättefin dag. och kvällen var laddad. så efteråt när vi bara satt och skrapade med sugrören i bottnen på flaskorna var det som om alla murar försvann. vi satt där och blev med ord nakna framför varandra. för där fanns inget att dölja, inget att döma. och trots att, som ni alla vet by now, jag inte är en sån som öppnar mig sådär bara inför folk så var jag nog den som pratade mest. det har aldrig hänt innan. en så snabb, stark och fruktansvärt varm vänskap. jag har den varma, starka och fruktansvärt varma vänskapen i alla mina närmsta nu, det är bara det att det tog längre tid.
alla pratar om de här storartade ögonblicken som de finaste. jag skulle vilja säga att detta hör till ett av mina finaste. det var litet, trångt och inte så märkvärdigt. men det var vi. bara vi utan ord till vår nackdel för alla låg rätt. vi var rätt. precis där och då i dem timmarna så fanns det inga ord som var fel.
det här med hur man är tillsammans med olika människor, hur man rättar sig efter olika personers beteende. hur man väljer att prata med dem, på vilket sätt man väljer ord och vilka gester man ska göra. det förundrar mig. vad det är hos vissa människor som gör att man plötsligt inte längre är medveten om vilka ord man väljer för man inte behöver fundera över om de kommer backa undan. när man bara sitter och säger precis det man har på hjärtat. jag gör nog nästan aldrig det, det är alltid något som jag håller tillbaka. något som jag väljer att kursivera och göra mer finstilt. men med vissa människor, vissa dagar så behövs inte det.
fredags var en sån dag. vi hade slutat tidigare, så jag, mina två ljusa och min mörka valde att sätta i oss ett par välförtjänta kalorier på burger king. det hade varit en bra dag, en himla jättefin dag. och kvällen var laddad. så efteråt när vi bara satt och skrapade med sugrören i bottnen på flaskorna var det som om alla murar försvann. vi satt där och blev med ord nakna framför varandra. för där fanns inget att dölja, inget att döma. och trots att, som ni alla vet by now, jag inte är en sån som öppnar mig sådär bara inför folk så var jag nog den som pratade mest. det har aldrig hänt innan. en så snabb, stark och fruktansvärt varm vänskap. jag har den varma, starka och fruktansvärt varma vänskapen i alla mina närmsta nu, det är bara det att det tog längre tid.
alla pratar om de här storartade ögonblicken som de finaste. jag skulle vilja säga att detta hör till ett av mina finaste. det var litet, trångt och inte så märkvärdigt. men det var vi. bara vi utan ord till vår nackdel för alla låg rätt. vi var rätt. precis där och då i dem timmarna så fanns det inga ord som var fel.
Kommentarer
Trackback
