now that i'm alone

för jag blir ledsen när folk tar mina ord och låtsas dem vara sina. det gör ont i mig när jag inte ens kan få lov att ha kvar det som mitt eget. jag begär sällan saker från de i min omgivning, men ger ändå allt jag är. nästan åtminstone. givmild har dem sagt. jag gillade det, där låg någonting fint och naivt över det ordet. givmild. så, ta den jag är men ta inte mina ord. ta inte ifrån mig mitt eget, ta inte ifrån mig att få räkna stjärnor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0