and learn to fly again

i armar så välbekanta har mitt väsen krymt ihop och blivit liten i, sprungit genom drömmarna med huvudet lutat mot en varm bröstkorg. varsamma händer som strukit mig över kinden när natten räckt ut handen till ångesten med planen att inte låta mig sova. inga ord som bytas, bara en varm hand över kinden och läppar mot pannan. inte bara någon att fånga - någon att falla mot. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0