will i go

svart på vitt och det slår som lavetten någon för längesen kastade iväg. önskan om något som inte vill vetas av, frågan ifrågaställs med ögonbryn höjda till stjärnornas alltid kalla lyster. och sen oväntade varma händer, oväntat många varma händer. som inte fångar men håller uppe när det faller. när jag faller. 

insåg idag att jag följer mina närmastes önskan för de tror att det också är min. 
insåg idag att jag uppskattar mina vänners ärlighet.
insåg idag att jag kan gå en väg som är min lyckas genväg trots alla gropar och
hål på vägen. 
det enda som fattas är insikten om mitt mod. för jag vet, jag vet vad det finns att förlora.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0