i must only think of you

det gör inte något att älska någon tills hjärtat brister.
bara den någon är där för att vara beredd att dela med sig av sitt.

little faster


nej, det är helt sant - jag sitter ute. inte av egen fri vilja, nejnejnej jag är UTELÅST! internetet fungerar alldeles utmärkt precis utanför dörren ska jag berätta. alfred hade "glömt" lägga ut nyckeln vi delar på och är inte hemma på en halvtimme ännu. måste säga att det är fint med tanke på mina converse. enda jag känner mig riktigt glad över är att jag tog min vinterjacka imorse istället för skinnjackan. menar, var ju trots allt -10 grader mhm. för övrigt har jag utsikt över framsidan på vår trädgård och in på grannens tomt. kan också titta upp mot vägen, om jag väljer det och spana ut mot åkern. ständig aktivitet. 

förövrigt ska jag plugga idag. hela långa fina dagen igenom. och städa rummet, måste medge att det kan behövas.. minst sagt. och jag som egentligen inte tycker om när det är stökigt. sliten står skrivet i pannan. mina pekfingertoppar har börjat anta en kusligt vit färg, tror jag avslutar mitt tidsfördriv/svammel här.

fred.

sori man.

ufo amanda: mina texter, jag lägger ingen skuld på någon annan. verkligen inte. det är bara, lite från min insidas synvinkel helt enkelt. känslomässigt - mig. ingen annan här. bara jag. nog mest därför jag bloggar, för att ge perspektiv på mina tankar och minnen så dem inte driver mig till vansinne. eller, mer vansinne kanske. så ingen behöver bli stött, det är inte mer än vad som pågår och har pågått så länge inuti. jag menar, det är ju trots allt bara ur en annan synvinkel. mitt battlefield helt enkelt.

dear santa

jag vill ha det som lily och marshall i how i met your mother. kunna vara hela jag, så fel och samtidigt inte vara mer rätt för den andra.
jag vill att någon ska säga "att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli trött".
jag vill älska någon gränslöst utan att vara rädd för att där ska finnas konsekvenser för mina känslor.
jag vill, jag vill, jag vill. 

fast, drömma får man.


come with me


i can't do everything. but i would do anything for you.

highway of flashbacks

deras ryggar var vända från mig. ihopkrokade armar, tätt tätt ihop. mitt hjärta låg längst ner i skorna, trampad på. ansiktet blossade hett efter deras blickar när jag försökt närma mig: "du är inte välkommen, du får inte vara med". jag stod där, två steg bakom med ansiktet riktat mot marken och tårarna som förrädiskt brände bakom ögonlocken. ingen tog någon notis om mig, osynlig för resten av de människor som jag kom att dela sju år av mitt liv med. men tårarna stannade lydigt kvar där under, tills jag kom hem. sen smekte de mina kinder mjuka hela kvällen och jag skrek för första gången på min mamma när hon ringt min lärare. skrek, kastade mina känslor mot min älskade mamma som bara ville rädda vad vi båda visste skulle bli mitt fall. 

dagen efter satt de där. utanför klassrummet tillsammans med vår lärare. de sa pliktskyldigt förlåt, men i deras ögon fanns bara förakt och jag visste plötsligt att det alltid skulle vara såhär. jag och dem. jag var nio är när ensamheten blev min bästa vän, när jag för första gången träffade ångesten och när jag började ifrågasätta livet. jag var nio år gammal när jag slutade vara barn.



18:00

jag har räknat fjärilar i magen. det är inte många kvar längre. egentligen inga alls. när jag tänker tillbaka, blundar och känner, minns jag ibland känslan av de där fjärilarna. inbillar mig att jag känner dem precis där mitt i magen. mitt eget privata lyckorus som egentligen bara är på låtsas. fast det är bra när man tar steg bakåt istället. 

jag blev arg idag. så arg när någon tagit mod till sig och gett sig fan på att göra bra ifrån sig - och dessutom gör det helt fantastiskt bra - och blir överröst av de där genuina komplimanger hon förtjänat och det alltid ska finnas någon som inte kan låta det vara sådär oförstört fint. då blev jag arg. det röt till i bröstet och jag höjde rösten. ett direkt gensvar från resten av de fina människor som jag är stolt över att kalla klass. så litet, och ändå större än allt annat. gemenskap och samhörighet. 

förövrigt skrattar, sjunger, snubblar och grubblar jag mig fram genom vardagen. precis sådär som vanligt.



darkness

eftersom det enda jag har att erbjuda idag är att berätta om hur allting går emot mig, tänker jag stå över då detta inte är någon roande läsning. inte heller tänker jag ge er någon fin musik eller någon fin bild. nej för se, på så dåligt humör är jag idag. kul, ne. därför tänker jag pausa, på riktigt. jag behöver sitta själv med mina tankar, vara ensam i mörkret ett tag. andas och hitta fokus.

all love

you got the curse of curves


"alltså amanda, ska vi inte ta någon normal bild någon gång?"
jo! fast ne

om några minuter ska jag dra mig ner mot stationen för att åka in till stan och fika med jessica,
himla mysigt mhm. känner att jag varit extremt oaktiv men har behövt samla upp lite delar som
jag tappade på vägen. men jag lever och allting är faktiskt, okej. helt okej.

i'm the one that you've been looking for


jag hyllar din musiksmak jonte. tack, tack som fan för att du delar med dig.

for being you


fina vän

idag ramlade linn. i matsalstrappan. först med en rejäl face-plant och sen en snurr runt på ryggen med hela tallriksinnehållet hällt över golvet/väggen. jag skrattade så mycket att det värkte i både mage och kinder. skulle vilja säga att det nog var något av det roligaste jag varit med om. den ligger högt i topp tio listan. underbara människa, hon är egentligen rätt fantastisk. trots att hon är smidig som ett kylskåp.

i am

där står han. välbekant och med öppna armar, inbjuder mig till att få luta mig mot hans bröst och få mina tankar blandade i dimman från föregående dagar, föregående år. paralyserad av maktkampen mellan min skräck och min vilja att stå på egna ben gör mina händer darriga, så darriga att den iskalla nyckeln tappas i golvet. smällen väcker mitt sinne som börjat ge efter för skräcken och ser först nu gallret han står bakom. hans annars så vackra gyllene hår ser smutsigt och grånat ut, ögonen glittrar elakt och munnen vrider sig hånfullt i det bleka ansiktet. var han någonsin vacker? jag backar, anar en varm bris i nacken och hör välbekanta vackra röster teckna sig långt borta. jag vet, att vägen dit är lång att gå, men aldrig förr har det varit mindre avlägset. jag vänder buren som håller min ångest fånge ryggen och börjar gå mot den krokiga väg jag vet är den rätta att gå. jag hör honom skrika i vrede och ler åt hans tomma hot. en varm hand stryker lätt min och jag möter en välbekant blick. gamla vän, så längesen det var vi gick mot samma håll. men du, inre styrka, du bara ler och visar att det är dags att gå. ditt sällskap på vägen uppskattas. för att på första gången på länge, är jag på väg framåt.

everyone must stand alone


såhär himla fint är mitt bord just nu. jag har världens finaste vänner
och dem gjorde min dag lite bättre än vad någon annan kan.

never again.

"lita på mig" var aldrig menat att sägas. slut, så jävla slut. naivitet står skrivet i pannan.

jag har världens bästa vänner, jag älskar er något så fruktansvärt. ni är fantastiska, varenda en.

DEN HÄR VECKAN

måndag
världens finaste linn kom hit innan vi ganska direkt åkte till dalby för att festa hos en av våra mest manliga klasskamrater, oskar. observera ironin. fast tycker vi illa om honom för det? inte alls! tvärtom, han är rätt go han med. hade en superkväll och somnade så fort vi kom hem.
tisdag
min thilda kom och förgyllde min kväll. bytade julklappar och åt choklad, tittade på film och slogs lite. sådär som vanligt bara.
onsdag
åkte till centersyd med thilda i jakt på nyårskläder. fann dessa efter tre och en halv(!) timme. åkte sen hem till thilda och tittade på gilbert grape, nog finaste filmen på länge. skrattade så jag fick ont i magen och somnade med näsan mot thildas axel.
torsdag
jag låg bara i soffan hela dagen. orkade inte göra någonting.
fredag
gjorde fint och åt med thilda innan vi åkte till tågarp och firade nyår hos finaste pojkarna. hade fint flicksällskap också och hade faktiskt en mycket bra nyår. gick sen hem till simon och spelade kort. spännande, med siffror som flyger.
lördag
jag bara sov och tittade på film. och sov lite till.
söndag
var ute och gick med mamma och pappa. himla fint väder var det, och njöt rätt bra av att få bli rosig om kinderna. erik kom ut sen på kvällen och gjorde den sådär lite fantastisk som bara han kan.

b-day

hade en himla fin morgon, lilla fina familjen och lilla fina pojkvännen. ikväll kommer också blir himla fint mhm.




I MIN HANDVÄSKA

eftersom jag inte direkt är ägare till någon handväska så får vi ta min vanliga väska. i den finns:
- mitt tåg/busskort med rosa fodral
- simkortet till högevallsbadet
- mappen med papper och anteckningar
- skåpsnycklarna (som egentligen nästan aldrig används)
- linns penna, SOM HON SKA FÅ TILLBAKA!

intressant, inte. brukar ha mer i den men det är vad jag alltid har i. förövrigt fyller jag sjutton imorgon. det är ett stort nummer och jag känner mig för liten. kan ändå inte vänta tills jag fyller arton och är alldeles själv min egen mhm.

RSS 2.0